1:a klass till Nairobi

Det börjar bra.

När jag skulle checka in på flighten till Nairobi var det en jätte lång kö till säkerhetskontrollen och alla verkade ha massor med bagage.
Jag är på semester så varför stressa så jag gick på bland de sista och var orolig att inte ha plats för mitt handbagage. När jag var klar med säkerhetskontrollen och visade upp boardingkortet tog de mig åt sidan. De frågade om jag flög ensam och jag svarade ja sen började de knappa på bokningsdatorn ”skit” tänkte jag nu får jag inte behålla min bra plats som jag förbokat men jag sa inget och efter en stund sa dom ”sir” vi har bokat om er och ni får 1:a klass andra raden. Ibland skall man vara tyst. Så nu sitter jag och njuter av ett enormt benutrymme och en stol som går att fälla helt så man kan sova raklång. Det verkar inte vara någon nackdel att flyga själv. Nu väntar jag på middagen, jag vet inte riktigt vad jag skall ha på mina porslinstallrikar men det blir nog fisk (Tilapia).

Med en sådan här tur i början blir man lite orolig att något skall gå snett sen.

Om jag minns rätt så förra gången jag flög ett afrikansktregistrerat plan var när Svenska skolan evakuerades från Bujumbura till Kigali och jag var runt 14 år gammal. Det var en utrangerad DC3 från belgiska armén som Burundi fått. Inredningen bestod av tältstolar och planet vibrerade och skramlade så mycket att man trodde att det skulle falla i bitar men vi överlevde. Allt var inte bättre förr.

Afrika igen efter 17 år

Jag insåg att det var 17 år sen Ingela, jag och barnen sist var i Afrika och innan det var det 40 år sen jag som barn lämnade Afrika utan lust att åka dit igen. På något sätt känns det värre att det gått 17 år sen vi var i Tanzania med Fanny och Lina det känns ofattbart att det gått så fort.

Nu ser jag verkligen fram emot ett nytt besök.

Tid o rum

Just nu färdas jag mot Afrika men lika mycket fram och tillbaka i tiden. Mycket har ändrats. Första gångerna som jag kommer ihåg var det en stor apparat att resa till Afrika. Hela släkten kom och vinkade av och innan det hade man fått genomlida ett antal hemska avskedsmöten. När man steg på Sabena planet i Bryssel för Afrikaresan kom fotografer fram och fotograferade (undrar om det var för man inte var säker att komma tillbaka?).

När vi åkte ut på semester 94-95 var det inte så vanligt att resa på semester i Afrika men det var ändå enkelt. Internet hade precis kommit till Arusha och jag höll på att fixa med Mats 2400 bauds modem så vi sporadisk kunde skicka mail. Jag tror bara vi hade mail hemma så Tina och Bolle fick använda våran dator för att komma åt de mail vi skickade hem.

Den här gången har jag bokat allt via Internet och 7 timmar innan jag reste ringde jag upp Mats från en affär i Linköping för att stämma av om jag skulle köpa med ett objektiv. Ingen stor avskedsdelegation (tack och lov jag har fått min beskärda del av utdragna avsked) var på plats. Fanny och Ingela vinkade av och det var mysigt.

Det var lite funderingar som flög genom huvudet nu kommer maten in och min granne sover redan raklång i stolen/sängen brevid.

God natt

Den sena trerättersmiddagen var riktigt bra och dukades upp på linnedukar. Nu skall jag fälla ner och sova ett par timmar och glädjas över att jag kan njuta av att bli uppgraderad men även har roligt på en resa med Ryanair.